Om jag kunde nå dig broder,
syster, med ett ord av tröst.
Som hugsvalar ditt hjärta
som gav ro åt sargat bröst.
Huru glad jag skulle vara
huru nöjd och lycklig då,
om jag kunde åt dig giva
litet ljus och glädje så.
Men jag vet att fastän munnen ler
gömmer hjärtat kval som ingen ser,
och som ord ej kan fördriva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar