Människorna

Människorna vandra
fram på sin jordiska stråt.
Slåss med varandra,
och smekas dock emellanåt.

Hoppfullt de vinka
uppåt mot himmelens valv,
medan de blinka
ömt mot den gyllene kalv.

Honom de tjänar
villigt med gärning och tro,
ty han förlänar
jäktande själarna ro.

Alltjämt de fika
en var på olika vis.
För att bli rika,
för att få ära och pris.